Satt just för en stund sedan och tittade ut igenom fönstret.

En mycket vacker syn mötte mig. Gröna blommande träd, i olika färgnyanser. Undrar hur många gröna nyanser det finns? Hur som helst är det mycket vackert. Tänk, om jag inte kunde se allt detta?

Det för mig tillbaka i tiden i tankarna, cirka 55 år. Oj nu verkar det för många en hel livsålder, och visst, det kan det vara för somliga, men jag lever än.

Till ämnet. Då hade jag förmånen att tillbringa många helger tillsammans med blinda barn och tonåringar från Tomteboda blindinstitut.  Deras ålder var mellan 12-16 ungefär, utom några som var lite äldre. De gav mig  bland annat, två nyttiga läxor för livet.

"Ta inte din syn för givet".

"Var glad och tacksam".

Dessa ungar, fast de inte kunde se trädens grönska eller något annat, så var de full av livsglädje och energi.

Jag minns bland andra en nittonåring, ej tjej som var lika gammal, eller ung, som jag. Hon hade så stora vackra ögon och det gick knappast att se att hon var blind om man inte tittade ordentligt och såg att ögonen inte "levde", det var inget liv i blicken. Men, hon var för mig en verklig förebild, lugn, glad och lycklig. Hon hade vid 10-års ålder ramlat på isen då hon åkte skridskor och slagit sig så illa att hon tappade synen. Hennes pappa blev så arg att han ville inte veta av henne efter detta, han ville inte ta hand om henne, hon blev inget, för honom.

Ingegärd, som hon hette, klarade sig bra i livet ändå och hon kom ihåg de olika gröna färgerna på träden. Jag har träffat henne sedan vi har blivit "vuxna" också. Hon hade fått en bra plats och kunde försörja sig själv.

Bli en möjlighetare. Oavsett hur hopplös en situation

ser ut att vara, eller faktiskt är.

Höj blicken och se möjligheterna.

Se dem alltid för de finns alltid där.

 

Geddfish

25 maj 2015 09:25

Min kvinnliga chef sa alltid "Finns inga hinder, bara möjligheter" och det har följt mig.
Men jag är så rädd om min syn, även om det funnes möjligheter utan. Jag vet, man kan lära om.
Ha en fin dag, kära Wiolettan, kram, Gerd

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

Comsi comsa

25 maj 2015 09:34

Den där pappan hade jag velat dra i örat, fy skäms på honom!
Jag är tacksam att jag ännu kan klara mig på läsglasögon men jag märker att styrkan stiger uppåt.

Kram på dig ♥

http://egopyret.blogspot.com

 

znogge

25 maj 2015 10:29

Syn och hörsel är verkligen sinnen att vara rädda om och att uppskatta. Men jag imponeras ändå över vad många funktionshindrade människor lyckas åstadkomma. Tänk på alla inom handikappidrotten! Minst sagt imponerande :-)

Kram

http://znogge.wordpress.com

 

Ingrid

25 maj 2015 16:12

Nog har man all anledning att känna stor tacksamhet över att man har alla sinnen i behåll. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara om man vore döv eller blind.
Ha det så bra!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Patricia

26 maj 2015 13:39

Jo, man ska vara glad så länge man kan se, höra och använda alla sina andra sinnen.
Men vad är det för förälder hon hade. Hur kan man göra så mot sitt barn. Tur att hon tog sig vidare i livet och har klarat sig så bra.

kram

http://patriciac.blogg.se

 

Bosse Lidén

26 maj 2015 16:48

Den pappan får mig att se mörkt. Jag har också träffat på blinda ungdomar och vuxna i olika sammanhang som varit positiva förebilder. De har varit oerhört lyhörda och har förstärkt sina andra sinnen. Tänk att en "liten" olycka kan få så stora följder. Intressant inlägg. Tack för det. Visst är det underbart med alla nyanser av grönt. När det gäller ex. bokskogen tycker jag den är vackrast i början. Det ljusgröna som för mina tankar till det hoppfulla. Kram Bosse

 

Annika

26 maj 2015 16:51

Tack för den lilla berättelsen från verkliga livet. Vi behöver bli påminda ibland om att vi inte ska ta allt för givet. Utan njuta och vara glad för varje dag vi får. Dessutom att vi kan både se och höra allt det vackra vi har omkring oss.
Njut nu av eftermiddagen och kvällen fina du.
Kram

http://www.badtant.bloggo.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...