I morse tog vi en kort stadsrunda. Visserligen var det svalare än det har varit de senaste dagarna, men kroppen kände inte för att gå på någon längre promenad.
Vi hade plus 18 grader i morse och det var toppen. De senaste dagarnas högsommarvärme har varit lite för mycket för att jag skulle tycka att det är skönt, men nu är det bättre, kanske för att det kom ett åskväder i natt, det var kraftigt och intensivt.
Men vet ni vad, vad har hänt? Jag var inte rädd.
Jag vaknade mitt i natten av att det åskade oerhört hårt och blixtarna avlöste varandra. Ibland verkade det som om blixten och dundret nästan var på en gång. Men, vad jag vet så slog den inte ner. Tänkte där jag låg att jag skulle gå upp och stänga fönstret, men det blev inte av. Så vaknade mysingen och han klev upp och stängde fönstret.
Åska, men framför allt blixtar, har jag varit oerhört rädd för, ända sedan jag var liten.
Vi bodde på landet och om det åskade på natten så väcktes vi barn upp för att gå ner och sätta oss i en vrå i köket, så långt bort ifrån eluttag som möjligt. Vi hade en växelstation i ett av rummen och så fort åskan gick så började det att ringa okontrollerat. Det gällde att förstå om det ringde "på riktigt", så att man var tvungen att svara, vilket inte var direkt ofarligt, då åskan gick. Men, ibland kunde ju någon behöva hjälp och ville ringa doktor eller ambulans. Eller kanske att blixten hade slagit ner så de ville ringa efter brandkåren. Det hände ju faktiskt ibland.
Min mammas rädsla överfördes troligen på oss barn. Men, så här som vuxen kan jag förstå hur hon kände det. Hon hade varit med om att blixten hade slagit ner och slungat min pappa, kanske 10 meter, han höll i ett järnspett ute på åkern. Hus i närheten hade också brunnit ner så mamma ville inte att vi barn skulle ligga på övervåningen och sova, utan vara nere i köket så hon kunde rädda oss om det small.
Dessa nattliga prövningar kom ofta, tyckte jag som liten och spänningen och rädslan blev ju inte bättre av att det kom som eldslågor ur elkontakterna. Någon åskledare fanns inte på vårt hus.
Därav min åskrädsla, kan jag tänka mig, men i natt var den som bortblåst, jag låg bara där och lyssnade och tittade på blixtarna utan att få panikkänslor.
Detta flygfoto har jag fått av min ena bror. Det är en bild av föräldrahemmet. Nu har det vuxit upp mera skog där runtomkring.
En bild av ett hjärta som hängde i ett fönster på vår morgonpromenad.
Vi lever en sekund i taget,
och sekunden är just nu.
Preciosa
29 juni 2020 11:08
Hej Wiolettan!
Ja det dundrade på bra i morse! Fönsterna skallrade faktiskt. Jag har ju varit otroligt åskrädd när jag bodde i en södervänd skogsbacke några år. Där hade blixten grävt ett djupt dike utmed metallstaketet. En rotvälta minst 2 m på en enorm tall låg omkull...Ja varför flyttade jag dit, Varje gång det åskade tvingade jag ut man ,dotter och hund i bilen...körde omkring :-)
Ja som sagt...blev inte långvarigt trots att vi byggde nytt hus...I lägenhet är jag inte rädd...fast lite obehagligt i natt, smällarna var enorma. Hade balkongdörren öppen. Skönt att det är svalare. Lidit av värmen! Härligt att gå ut förstår jag!
Fin tavla på hemmet, så vackert!!
Kram P ♥♥
http://www.spanienblogg.se/preciosa
wiolettan
29 juni 2020 15:09
Hej Preciosa!
Visst var det ett rejält åskoväder. Förstår att det dundrade riktigt ordentligt hos dig också.
Ojdå, vad du har varit med om. Blixtar kan ställa till med enorma skador om det vill sig riktigt illa.
Det ska ju vara bra att var i en bil då åskan går, så där förstår jag dig. Vid vatten är det inte riktigt lika säkert, eller under ett stort träd. Kor kan ju gå under träd för att söka skygg och då kan olyckan vara framme.
Det ska ju vara säkert i lägenheter, så här mitt i sta´n, men rädslan brukar inte bry sig om detta faktum.
På natten har vi fönster öppen, svalkar lite extra, men inte på da´n då det är varmt ute.
Vi var ner till Tuletorget och hämtade ut mitt nya körkort idag, vid ettiden, men oj så varmt det var nu igen. På morgonen, helt annorlunda.
Ja, jag tycker om den tavlan. Kram!
Znogge
29 juni 2020 11:30
Många gånger är det så att vi överför våra rädslor på våra barn. Samtidigt så ska man ha respekt för åskan. Själv tycker jag det kan vara fascinerande att titta på men då ska man sitta säkert. Våra hundar gillar den inte.
Kram och ha en fin start på veckan!
http://znogge.wordpress.com
wiolettan
29 juni 2020 15:12
Jaa, barnen blir så att säga, smittade. Men på landet var det inte så lätt förr.
Åskan kan vara skrämmande och blixtar är inte att leka med.
Jag har ju aldrig tyckt att det är fascinerande, men kommer kanske dit också.
Ofta kan det vara så med hundar och åskknallar, eller raketer också för den delen.
Tack detsamma till dig. Kram!
geddfish
29 juni 2020 11:43
Det var faktiskt mer farligt förr när åskan gick, då det inte fanns åskledare så. Vi bodde högt uppe, huset var byggt på hälleberget och fick namnet Klippan. Men pappa han stod på trappan och beundrade blixtarna medan mamma gick ner i källaren. Så, jag är väl halvrädd ;) Min svärmor satte sig alltid i bilen när åskan gick och ville gärna överföra rädslan.
Jadu, tider, det.
Här i lägenheten känner jag aldrig rädsla.
Sköt om dig fina Wiolethan med alla fina hjärtan! Kram!
http://gerd-geddfish.blogspot.se
wiolettan
29 juni 2020 15:17
Det har du säkert rätt i Gerd. Åskledare fanns det inte så ofta, då på den tiden på landet.
Jaha, då har du ärvt kanske en del av din pappa gällande åskan och andra hälften av din mamma. Då går det jämt upp. Halvrädd, ett passade ord där.
Bilar ska vara bra ställe att var i då åskan går, så det hade din svärmor rätt i.
Tack detsamma Gerd. Kram!
Amisa
29 juni 2020 11:45
Jag förstår att du varit rädd för åskan, för åska på landet där det inte finns åskledare som det gör inne i stan, är inte att leka med! Jag har också barndomsminnen där det slog ut blixtar ur elkontakten, telefonen började ringa och ett torp som låg sist på elledningen brann vid två tillfällen när det åskade.
Men det är fint att du nu i din trygga lägenhet också kunde se och njuta av det vackra skådespel det är när dundret och blixtarna lyser upp himlen som ett gigantiskt fyrverkeri skapat av naturen själv.
Jag hoppas du får en fin dag och förhoppningsvis med lite mer syre i luften så att orken kan återvända till dig!
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se
wiolettan
29 juni 2020 15:23
Det var ju en hel del som hände på den tiden och det var inte trevligt.
Strömmen försvann ofta i hela byn och min pappa fick ut och greja till det hela.
Då har du också varit med om detta att blixtar syntes i elkontakterna. Ja, det var andra tider då. Vet ej om det är likadant nu, tror ej det.
Jag har inte kommit så långt att jag kan njuta av skådespelet, men jag kände inte den där rädslan som annars brukade infinna sig.
Tack, idag var det lite svalare, i alla fall 7-8 grader "bättre".
Ditte
29 juni 2020 14:11
Visst är det skönt att det nu är svalare. Har inte heller haft så stor ork att ge mig ut på några längre promenader i värmen. Sen har ju mitt ansikte klart ogillat värmen- (Nu är det bättre...)
Mycket åska med blixrar här också. Har också varit rädd för åska sedan jag var liten och en blixt skog ner i en tall helt nära oss.
Jag har även varit orolig här i stan för det är många båtar i kanalen med höga master. Men kanske har de också åskledare.
I natt var jag inte heller orolig utan somnade om så småningom.
Skönt att du nu känner dig orädd för åskan och blixtarna.
Många tankar och en stor kram
http://https://dittemitti.se
wiolettan
29 juni 2020 15:30
I morse var det toppen, svalt och det gick lättare att andas. Nu på dagen tog vi en tur ner till Tuletorget, men det var lite för varmt.
Jag kan tänka mig att det är jobbigt för dig med värmen, något mitt emellan skulle vara bra. Fint att det har blivit lite läkning i ansiktet.
Aha, ni hade också blixt och dunder i natt. Jag tyckte att blixtarna kom så tätt.
Det blir ju ett väldigt brak om blixten slår ner i närheten, har hört det många gångar och det är ju skrämmande, mest för barn.
Jag tror att de stora båtarna har åskledare, borde ha det i alla fall.
Tack så mycket för din omtanke, Ditte. Kram!
Augusta
29 juni 2020 14:37
Vad skönt att du inte var rädd för áskan i natt :D En utveckling för dig där. Som du beskriver vad som hände i ert hem dá áskvädret kom, sá har jag all förståelse att du har varit rädd. Som eldslágor frán elkontakter, dá skulle jag ocksá varit rädd. Denna natt har jag inte hört någon áska för jag är i norr :D, det kommer säkert hit ocksá.
Kram till er báda
http://nouw.com/gulahuset
wiolettan
29 juni 2020 15:33
Det går framåt, sakta men säkert, skulle jag kanske kunna säga.
Ja, det var allt många gånger rätt så dramatiskt, som jag kommer ihåg det. Rädslan smittade väl av sig också, till oss barn.
Det verkar som om åskovädret ska dra sig norröver, kanske kommer det och hälsar på dig också.
Tack och detsamma från oss båda.
Anna-Lena
29 juni 2020 17:16
Ser fint ut kring ditt barndomshem. Ligger det i norra delen av Sverige?
Har absolut respekt för åskan. Förra året kom det några rejäla smällar som förstörde tv, frys, telefon och wi-fi. Trots att alla sladdar var urdragna. Men gamla kopparledningar ställer till det.
Har bara hört åska på avstånd i år. Det är lite mysigt, tycker jag... Så länge det håller sig där.Kram
http://femfemman.blogspot.com
wiolettan
30 juni 2020 17:31
Det är mycket med skog däruppe i Ångermanland, cirka 6 mil norr om Örnsköldsvik. Jag trycker att det är mycket fint.
Åskan inger respekt, verkligen. Men det är jobbigt då det blir rädsla.
Märkligt att det slogs ut så mycket hemma hos dig, fast sladdarna inte var inkopplade.
Avstånd, det går an, men inte så att nästan blixt och dunder kommer samtidigt. Kram!
wiolettan
30 juni 2020 17:31
Verkligen, jag blir alldeles orkeslös.
Anki
30 juni 2020 08:00
Visst är det skönt med lite svalare väder. Tyvärr fick vi ingen del av regnet här - men just nu började det duggregna lite :)
Så skönt att slippa rädslan för åskan ... jag är inte rädd, men känner respekt för den. Har många minnen från åskoväder, både som barn och vuxen - på gott och ont.
Önskar dig en fin tisdag!
Kram
http://ankisbildblogg.wordpress.com
wiolettan
30 juni 2020 17:34
Det känns så skönt, cirka 18-20 plusgrader tycker jag är bra.
Regn behövs och vi har fått en hel del nu och det var behövligt.
Skönt du slipper vara rädd för åskan, respekt för den, bara bra.
Hoppas att du får en finfin kväll. Kram!
Göran
30 juni 2020 08:17
Är inte direkt rädd för den men har stor respekt. Två gånger har jag varit i hus där den slog ned. Värst var sommaren 1973 då jag hälsade på min bror i Pajala. Det åskade och regnade isbollar stora som spelkulor så det bara smattrade på taket. Och rätt som det var såg vi blixten inne i rummet på samma gång som det dånade och hela huset skakade. Ett gammalt kylskåp som stod på vinden blev förstört men annars inga skador. Men vi blev förstås rejält omskakade!
http://singelfarsan.bloggplatsen.se
wiolettan
30 juni 2020 17:39
Skönt att slippa vara rädd för åskan.
Det var otrolig grej som du var med om, då skulle jag ha blivit otroligt rädd. Isbollar som spelkulor, kanske var det kraftigt hagel då. Ni hade ju tur som inte blev skadade där då blixten kom in i huset. Den slog ju ner där och ni kunde ju ha varit ännu närmare om oturen varit framme.
Ja Göran, att ni blev omskadade, det kan jag tänka mig.
wiper
30 juni 2020 12:23
Vi har 20 grader och lite svag vind och det känns härligt. Jag har också varit rätt rädd för åska och blixt men inte lika mycket nu. Inte undra på att din mamma då var rädd för åska och blixt med dom upplevelserna i bagaget. Vad roligt att ha en tavla från sitt föräldrarhem. Vad fint ni bodde.
Så sanna slutord. Ha en skön tisdag
kram från Malin
http://wiper.bloggplatsen.se
wiolettan
30 juni 2020 17:42
Det verkar vara ett idealiskt väder, både med graderna och att det inte blåser.
Skönt att slippa känna hur det drar ihop sig i hjärtat av rädsla.
Min mamma var inte ens 30 år och hade småbarn så det måste ha varit i skrämmande upplevelse.
Jag tycker om den tavlan.
Tack Malin. Detsamma till dig. Kram!
wiolettan
30 juni 2020 17:43
Visst är det så. Svårt att vara aktiv då värmen gör att man blir matt i hela kroppen.
Det var en annorlunda upplevelse. Inte känna skräck utan kunna titta på blixtarna. Skönt.
Primrose
3 juli 2020 22:03
PÅ landet är det otäckt när det åskar så jag förstår dig, här brakade det loss, blixt och brak kom samtidigt! Vilka smällar. Vilken tur din pappa klarade sig! Det är mäktigt, har varit väldigt åskrädd själv men nu, hemma känns det bättre!
Ha det jättefint STOR KRAM Primrose ,-) Fint hjärta och jag blir lika glad som du när jag ser hjärtan, säger tack och bevarar hjärtat i minnet ,-)
http://enrosafluga.blogspot.com
wiolettan
5 juli 2020 09:07
Man känner sig mera utsatt på landet då åskan går och blixtarna avlöser varandra. Mer sällan att det finns åskledare på husen.
Likadant här, ibland var det blixt och dunder nästan på en gång, så jag tänkte, att nu slog den ner någonstans i närheten.
Ja, min pappa hade verkligen änglavakt, även den gången.
Hjärtan piggar upp och jag blir glad då jag ser ett nytt hjärta på våra promenader. Kram till dig Primrose.
http://wiolettan.bloggplatsen.se
Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...
Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.
Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...
Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.
Resan har gått bra, utan missöden och det är v...
Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.
...
